För kärleken

I lördags gifte sig en av mina absolut bästa vänner med en underbar man och dagen som inte går att beskriva var den bästa på länge. Det var ett kyrkbröllop, som jag kan ha ganska svårt för i vanliga fall, men detta var inget vanligt fall. Den stora vackra kyrkan, upplyst av kristallkronor och kandelabrar, var nästan fullsatt och gästerna hade verkligen gjort sitt yttersta för att bli ljuvligt vintervackra. Damerna glittrade ikapp, styrkta av det faktum att det inte fanns någon brud att överglänsa och herrarna tävlade i mest kreativitet i val av fluga och näsduk. De gör ju vad de kan stackarna. 

Nåväl, de vackra tu gick in till den omistligt pampiga stämningen då en stor kyrkokör tar i så att håren på armarna står i givakt. Därefter sjöng systern till min vän så att tårarna förstörde den omsorgsfullt lagda makeupen. Det hela avslutades med ett kärleksmedley utom denna värld. En fantastisk sångerska rev av ungefär alla power ballads man kan tänka sig och församlingen hulkade i bänkraderna. 

Efteråt vad det förstås middag och fest och en kväll som är så svår att beskriva fast jag så gärna vill. Skånsk mat blandandes med tårdrypande tal, glittrande bubbel, komiska videohälsningar och gäster iförda lösmustascher. Jag tror inte jag har skrattat, gråtit, dansat, ätit och shotat vodka så på en och samma kväll någonsin. Det femte bröllopet för i år gjorde mig inte besviken och jag kan utan tvivel tänka mig fler nästa år. Det här måste bara vara det bästa som finns.

Så här såg jag och en annan bästis ut. Tror inte att det är så sent på kvällen. Det är typ det första fotot jag har på mig...