Fölsegrisen

Imorgon ska jag skriva om det jag tänkt på den senaste veckan men idag vill jag skriva om något fint. Min man fyller år och vi har sjungit och kommit med frukost på sängen. 

Jag och fem grabbar såg Star Trek och det var underhållning och avslappning och en bra film som man kan välja att bara svälja eller analysera ur ett genusperspektiv och idag valde jag det förstnämnda. 

Vi åt burgare på Casual som serverar bönor på ett gott sätt och milkshake i 60-talsmiljö passar mig utmärkt. Pyret hade barnvakt och jag bakade cake pops för för första gången. Det var en bra födelsedag, sa Erik och jag höll med. 

Det ofattbara

Ni har förstås hört om mannen som nyligen glömde sitt barn i bilen. Helvetet på jorden. Förra veckan dog ett litet barn till. En tragisk olycka som lämnade två föräldrar och en storasyster bakom sig i samma ofattbara misär. Och sen en chock till, några dagar efter att vi satt och pratade om hur skört livet är, ännu en bekant som förlorar vänner. Barn som förlorar föräldar. 

Man undrar hur någon överlever. Hur man överlever sitt barn. Hur barnen i sin tur klarar sig utan den största tryggheten i sin värld. Men på något sätt gör ju människor just det. Och på något sätt måste vi i detta stundtals infernaliska liv minnas det sköra och våga leva, trots att det känns tungt, trots att det är omöjligt att för alltid bli förskonad från det allra jävligaste. 

I allt detta talas det om skuld. Nog handlar det om att skjuta det ifrån sig. när något så fruktansvärt kommer för nära vill vi skapa distans. Men misären är nog i sig och vi måste åta bli att skuldbelägga. I somliga länder är döden för små barn en självklarhet. Det var det även här en gång. Nu är det något ofattbart, och det händer av andra orsaker, olyckor, glömska, stress. Vi är inte förskonade och vi bär alla på skulden. Den som är fri från skuld kan kasta första stenen. 

Bloggstrul

Jag är inte lika dålig på att uppdatera sim man kan tro men min blogger-app strular sim bara den och flera av mina inlägg bara försvinner. När jag sedan upptäcker det dagar senare känns inlägget ofta för gammalt. Nu struntade jag faktiskt i det ändå och publicerade fredagens inlägg idag. Därav knasigt tempus. Klart slut. 

Tillbaka i verkligheten eller organiserad galenskap

Alltid denna tomhet efter Springsteen-euforin. Detta år hade vi fixat biljetter till båda spelningarna i Sverige och var sjukt nöjda med det. Tills dess det visade sig att han skulle komma en tredje gång. Hur kan man ständigt missa liksom.

 Som tur är hade vi varit förutsägande nog att åtminstone fixa biljetter till denna tisdagens konsert i Köpenhamn. Eftersom mamma fyllde år ett par dagar före passade vi på att överraska henne med en biljett och det var en glad skara Springsteen-fans som satte sig på tåget efter jobbet i tisdags. 

Naturligtvis blev platserna inte lika bra som de vi hade i Stockholm men jäklar vilken konsert! Trots att han körde en repris från första spelningen på Friends, hela Born to run-plattan, var det, som alltid med Bruce, en helt annan konsert än de två vi tidigare sett under turnén. Varje konsert är en överraskning och denna gång fick jag höra både Loose ends och min favorit Brilliant Disguise, som faktiskt spelades på vårt bröllop (ja jag vet att texten inte passar för bröllop men det var mer en hyllning från mina vänner). Jag är nöjd med de tre spelningarna. Folk tycker att vi är galna som går på tre konserter samma turné. Jag och syrran tycker att vi är galet dumma som inte går på alla. Vem bestämmer egentligen vad galenskap är? 

Sköna maj

Det är en himla massa helgdagar nu och det stör ju onekligen arbetet och det där men det är rackarns fint att få tillbringa hela dagen med den här tjejen. Förra veckan var vi på smådjurssafari, lekte i sandlådan och åt pannkakor med sylt och grädde och så blev det spontan grillfest med grannarna. Vi har ju den oerhörda turen att ha väldigt många av våra nära vänner i samma kvarter eller kvarteret bredvid. Det är bra mycket enklare att vara spontan då.

Igår tillbringades dagen på loppis och jag sålde faktiskt mer än vad jag köpte den här gången. På kvällen firade vi mammas födelsedag och hela kusinskaran härjade runt i trädgården, drack saft, spelade fotboll och lekte sig svettiga.

Idag blev det grodjakt i rekreationsområdet Skrylle. Uppmärksamma läsare kanske noterar namnet och ja, det var där Skryllet fick sitt smeknamn eller arbetsnamn om man så vill. Vad kan man säga, ledighet rules.

Springsteenhelg

För andra kvällen i rad blir det Bruce på Friends Arena i Solna för mig, syrran och mamma. Igårkväll lyckades jag nästla mig fram ända längs fram och fick som så många andra tillfälle att flörta lite med bossen. En magisk kväll då E-street rockade loss och körde bland annat Born to run-albumet i sin helhet. Makalöst bra och nu har vi ännu en helkväll framför oss, vilken tur!

Några bilder från dagen och gårdagen.

Om att barn inte tycker om

Jag hörde någon gång för längesedan att vi behöver smaka en del saker ungefär 10-15 gånger innan vi gillar det. Oftast handlar det om sådant som inte är sött eller fett och och som vi av medfödda skäl gillar just av den anledningen. Men att vissa saker behöver tränas in känns ju rimligt, eller hur? Tänk rödvin, kaffe och cigaretter till exempel. Vem gillar det första gången? Nu är ju dessa uppräkningar mer exempel på laster än på nyttiga saker man vill lära sig tycka om men om man tänker på våra små och saker man vill att de får i sig så känns det mer relevant att fundera kring ämnet.

Vi har alltså applicerat teorin på Carla och även om hon fortfarande är i åldern då det mesta slinker ner så märker vi att det fungerar. Exempel på saker som hon inte gillar första, andra eller ens femte gången är avokado, gurka, tomat, ris, youghurt och nötter. Nu gillar hon allt. Saker hon har gillat från första stund är däremot oliver, bönor, pasta, all frukt, gröt och sylt. En enda sak har vi provat mer än 15 gånger och den ratar hon fortfarande oavsett form, potatis. Märkligt, eller hur? Kanske är det dock undantaget som bekräftar regeln.

Om ni vill läsa mer om forskningen kan man kika in på den här bloggen!

Bokskogen

Underbara, underbara dag. Kusinbesök, bokskogshäng och sol. Denna älskade sol.

Handen

Jag sitter och håller den lillas hand. Hon har nyss somnat in och det är med motstridiga känslor jag sitter kvar. Vi vill att hon ska känna sig trygg i att somna själv och det har hon gjort de allra flesta kvällar sedan hon var cirka 9 månader gammal, ibland har hon till och med först pekat på sängen, lagt sig till rätta och sedan pekat på dörren för att man ska gå ut. Den senaste månaden har dock sjukdomar, resor och annat gjort att rutinerna kommit i kläm och det har blivit svårt att få henne att somna själv. Det skär i hjärtat att lämna henne när hon med gråten i halsen säger "Nej, mamma, sitta, handen". Hon vill att jag ska sitta och hålla henne i handen tills hon somnar och det är ju jättemysigt, men det tar sådan tid. Ibland en timme eller en och en halv, istället för att hon somnar på 10 minuter om hon ligger själv. Det kommer säkert att ordna sig igen men det känns så grymt att neka henne den tryggheten samtidigt som jag vet att hon har en grundtrygghet och att det på sätt och vis är bra om hon lär sig att hennes säng och det här med att sova är mysigt och bra.

Jag vet inte hur jag ska resonera. Hur tänker ni?

Skärgårdsmilen

Nej det är inte jag som har sprungit, jag sysslar inte med sådant, utan självfallet min lite överdrivet mångsysslande make. Efter att ha träningssprungit ett par gånger de senaste veckorna snubblade han nu in på 43 minuter på milen. Man undrar ju ibland om den mannen har några gränser? Lyckligtvis verkar han ha överfört en del av sina geniala gener på vår dotter, för även hon genomförde sitt första lopp igår.

Vi har varit och hälsat på en av Eriks vänner med familjer i Göteborg hela helgen och lördagen tillbringades ute i skärgården. Deras son är 3 år och blev snart någon att se upp till för Carla. När således Abbe sprang lilla Skärgårdsloppet skulle inte vår tultande lilla 1,5-åring vara sämre och därmed har hon genomfört sitt första lopp, om än gående, i en väldig fart.

Det blev en himla mysig dag ute på Hönö. Solen återspeglades i det glittrande havet och barnen skuttade glatt omkring från den ena aktiviteten till den andra. Det var ballonger, glass och en utklädd Batman, ett riktigt jippo och Skryllet stormös. Vi käkade årets första utelunch och man kunde gå i bara tröjan och var tvungen att ha solglasögon. En fin dag.

Det sköra

Det var längesedan jag skrev igen. Jag skrev ett långt, långt inlägg förra helgen men det försvann och orken har inte funnits. Detta var i alla fall vad din hände förra lördagen.

Vi har varit ute och lekt på förmiddagen och pyret sover sen sin vanliga lur. När hon vaknar är hon febervarm och ömklig. Vi lägger oss i sängen och tittar på Alfons och efter ett par timmar kommer även Erik och myser med oss.

Plötsligt börjar Carla rycka i benen och snart kramar hela kroppen i kraftiga konvulsioner. Jag slänger mig på telefonen och ringer 112 med en tanke i huvudet. Jag måste behålla mitt lugn. Jag måste kunna förklara vad som hänt. Sköterskan i luren berättar att ambulans är på väg och förklarar lugnt och metodiskt att vi ska klä av henne, ta ut henne i kvällskylan och prata lugnande.

Vi det här laget är Carla okontaktbar, ögonen stängs och hon börjar bli blå i ansiktet. Jag skriker plötsligt i telefonen och tusen tankar far runt i mitt huvud, varav den tydligaste är; hur ska vi överleva om hon dör.

I samma sekund som ambulansen anländer slutar konvulsionerna och hon börjar andas igen. Ni som har haft barn som feberkrampat vet säkert att det sim känns som en evighet bara handlar om ett par minuter men aldrig har tiden stått så stilla som då.

Vi får komma in på barnakuten, träffa en läkare och stanna kvällen för observation. Det tas blodprover och görs undersökningar. Pulsen är fortfarande hög, över 200 slag per minut och febern går upp och ner mellan 38,5 och 40,5. Carla är medtagen och det tar fyra timmar av mjukt gungande i min famn alltmedan jag sjöng varenda sång jag kunde komma på, innan hon slutligen lugnade sig och somnade in.

Efter "Piggelintestet", doktorns egna sätt att kolla om barnet var okej, äter man en Piggelin är man inte alltför sjuk, fick vi komma hem. Carla somnade gott mellan oss och nästa morgon var febern borta och ungen pigg.

Jag har många gånger blivit arg, ledsen och frustrerad över vad vår lilla tjej hittar på, ledsen när hon gjort sig illa, trött på henne nät hon bråkat, rörd till tårar av något fint hon gjort, men aldrig förut har tanken slagit mig. Är det verkligen värt det? Hade jag valt att skaffa barn om jag visste hur fruktansvärt mycket man har att förlora? Jag vet faktiskt inte. Men det är väl just det. Man har ingen aning. Kanske är det tur.

Alla dessa otrevliga människor

Är det bara jag eller råkar ni lika ofta som jag ut för otrevliga människor? Ibland undrar jag om det är jag som utstrålar något irriterande eftersom jag gång efter annan får någon dryg typ på andra sidan disken eller i andra änden av luren. Oftare det senare.

Det är inte ofta jag råkar ut för otrevligheten öga mot öga faktiskt. Någon snorkig servitris här, någon stressad flygvärdinna där, men över telefon. Var ska jag börja?

Härom veckan tänkte jag beställa bord på en av stadens hippaste hipstersplace. Vi kan kalla det Grand öl och mat. Jag ringer upp och samtalet går ungefär så här:
- Hejsan, jag undrar om ni har ett bord för tre på fredag kväll?
- Nej
- Ursäkta vad sa du?
- Om ni vill komma klockan 18.
- Okej, ja men det blir bra!
- Ni måste gå innan 20.
- Okej, jag ska bara kolla med de andra, jag ringer igen om vi ångrar oss.
- Ni måste förresten gå tio i åtta.
- Okej.
- Ring om ni inte kommer.
- Ja det ska jag göra! Om ni får ett återbud får du gärna boka in oss vilken annan tid som helst.
- Jag kan inte hålla på att ringa runt till 25 olika som vill boka bord!
- Okej, nej det förstår jag, jag trodde inte att det var så många som ville göra så.
- Ja, du behöver inte ta mig ordagrant! Det är kanske inte jag som svarar nästa gång det ringer.
- Nej, jag tänkte bara att ibland finns det en bokningslista där man kan...
- Ni är välkomna på fredag. Klick.

En lur i örat. Behöver jag säga att vi aldrig gick dit?

Idag hände det igen, Veolia transport hittegodsavdelning i Lund. För andra gången. Vissa människor är så uppenbart på fel plats och jag vet att jag ska tänka att det är mest synd om dem, men jag kan inte hjälpa att jag blir lite illa till mods och allmänt nedstämd när någon behandlar en illa. Hur känner ni?

Våren som det pratas om

Folk pratar om våren. Bilder på snödroppar och krokus florerar på sociala medier och äntligen kan restaurangerna slå upp uteserveringararna som snabbt fylls av vintertrötta soltörstare. Igår var jag en av dem, idag kom måndagströttheten.

Jag är så fruktansvärt trött just nu. Två resor på två veckor, ett brutet nyckelben och en släng av influensa för hela familjen har satt sina spår. Att sedan veta att man har jobb upp över öronen och inga utsikter om bättring på den punkten, gör en inte mindre utmattad. Jag borde såklart veta att varje måndag känns så här och ändå kommer det över mig som en kalldusch varje vecka. Stressen rasar över mig och jag känner mig så fruktansvärt otillräcklig. Jag vill så gärna räcka till, klara allt, se varenda en och samtidigt ha kul. Somliga dagar ger jag så mycket av mig själv att när klockan är 17 sitter jag som en hålögd zombie och stirrar framför mig. Jag vet ju att jag inte är ensam om detta. Vi är här och nu och det är så det ser ut men hur gör man? Hur klarar man det utan att förr eller senare gå under?

Nej, jag behöver den här vårsolen mer än någonsin, och dessutom, tid att njuta av den.

Berlin

Hör och häpna men den här damen har aldrig varit i den tyska huvudstaden förut. Knappt ens i Tyskland om man ska vara noga, för trots att jag bor nästan så långt söderut i vårt långa land man kan komma har jag endast varit på genomresa till franska alperna fram tills nu då. Okristligt tidigt på onsdag morgonen (läs natt) samlades jag, fyra kollegor och 51 ungdomar för att medelst buss ta oss ner till Berlin och huvudstoppet Sachsenhausen.

Det blev en minnesvärd resa. Det var fantastiskt intressant att få ta del av vår ofattbart tragiska historia på nära håll. Det var förresten inte bara vidrigheter, många skratt, god mat och fina stunder också. Jag hoppas kunna återvända till Berlin snart.

Stavanger

Man kan lätt tro att det är ett misstag att åka norröver på vårresa. De senaste påskveckorna har tillbringats på ställen som Prag, Rom och Alperna och det har varit obeskrivligt härligt. Nu gjorde vi dock äntligen slag i saken och åkte och hälsade på Norgeemigranterna. Det var inget misstag.

Finveggo i Mersmak

I senaste numret av mersmak hittade jag ett riktigt finmiddagstips i vegetarisk kostym. Det finns gott om vegetariska recept men jag hittar sällan något som är relativt enkelt och ändå blir riktift flott. Detta rekommenderar jag varmt.

Rotselleri med broccolivarianter och pocherat ägg

Köp detta

• 1,5 kg rotselleri
• 2 msk oliver
• 1 tsk flingsalt ev mer
• 1 citron, finrivet skal
•  svartpeppar

Brocolipuré samt crudité:

• 300 g broccoli
• 1 liter vatten
• 2 msk salt
• 1 tsk bikarbonat
• 50 g rumsvarmt smör
• 25 g plockad dill
• 1 tsk pressad citronsaft

Råstekt broccoli:

• 400 g broccolibuketter
• 2 msk olivolja
• 1 tsk salt
• 0,5 tsk svartpeppar

Pocherat ägg:

• 8 ägg
• 1 liter vatten
• 2 msk ättiksprit (12 %)

Garnering:

• dillvippor

Sätt ugnen på 175°. Tvätta eller skala rotsellerin med en vass kniv. Lägg på en plåt och baka i ugnen ca 2 timmar. Skär i klyftor vid servering, ringla över olivolja samt strö på flingsalt, citronskal och vrid över peppar.

Gör så här

Broccolipuré

Dela hela broccolin, inklusive stjälken, i mindre bitar. Spara 3 buketter med stjälk. Koka resterande broccoli i vatten med salt och bikarbonat tills den mjuknat, ca 5 min. Sila och låt rinna av väl. Mixa broccolin slät i en matberedare med smör och dill. Smaka av med citronsaft.

Crudité

Skiva de 3 broccolibuketterna. Råstekt broccoli: Bryt broccolin i buketter och skiva stjälkarna. Stek i olja tills de fått fin färg och mjuknat, cirka 5 min. Smaka av med salt och svartpeppar.

Pocherat ägg

Koka upp vatten och ättika. Knäck ett ägg i en kopp. Gör en virvel i vattnet med en visp eller sked innan du försiktigt stjälper i ägget. Låt sjuda ca 3 min. Plocka upp äggen med hålslev. Låt dem svalna lite, det går också bra att servera dem kalla.

Bjud den mjuka broccolipurén med råstekt broccoli och krispig crudité till det syrliga ägget och den söta sellerin.

Nora

Häromveckan (inte klokt att jag inte skriver förrän nu) var jag med den här härliga bloggerskan och såg en pjäs av en annan fantastisk kvinna, Elfriede Jalinek. Nora var en upplevelse och ett sådant där uppvaknande som vi (man?) behöver lite då och då för att inte glömma att hur långt vi än har kommit i vår strävan mot ökad jämställdhet är vi inte där. Om där betyder att vi är jämställda på riktigt alltså. Hur som helst, om du är i Malmö, passa på att slinka in på Intiman för en två timmar lång obekväm sanning.

Järndroppar och algoljekapslar

Jag har, som jag förut påpekat, haft lite trubbel med svarsfunktionen på kommentarer. Jag försöker att alltid svara på era kommentarer men när jag gör det från telefonen är det inte alltid de fastnar märkligt nog. Jag har bland annat fått ett par frågor på vilka järndroppar och vilken algolja vi använder när vi gör gröt till Carla. Eftersom mina svar tycks vara borta kommer nu ett specialinlägg om detta.

Vi köper järndroppar från ett danskt nätapotek. De heter Danasan Jern dråber (varför heter allt danskt något med dan?) och kostar runt 45 kronor. Algoljekapslarna kostar 319 kronor och innehåller två månadsförbrukningar för en person. Vi beställer från veganlife.se och de ser ut som på bilden nedan. Om man inte äter fisk är det viktigt att få i sig Omega 3 på annat sätt. Läs mer om det här.

En glad påsk

Veckan har känts ovanligt lång och lugn precis så som jag önskat. Med mitt kvaddade nyckelben har jag inte kunnat vara så aktiv, trots detta har jag gjort hur mycket som helst känns det som.

Förra helgen tillbringade jag och Pyret hos hennes mormor och morfar. Det var så skönt att bara vara, leka, få mat serverad och mysa.

Jag jobbade måndag till onsdag men hann ändå med två långfrukostar med vänner jag träffar för sällan, en cook-along då jag, Erik och Charlie lyckades sno ihop en riktig festmåltid (recept kommer senare) och ett Plockepinn-besök med hela mammaledighetscrewet från jobbet.

På torsdagen hade jag och Carla finbesök. Hennes två mellankusiner kon och lekte, matade, och skötte om henne så att hon kunde vara hemma från dagis . På eftermiddagen packade vi ihop oss och åkte över till vårt ena skandinaviska grannland för att flyga över till det andra. Stavanger där våra fina S och H finns, bjöd på sol, kärlek och påskfirande.

Så förutom att Skryllet inledde dagen med att kräka ner allt hemma hos våra gäster och i deras bil på väg till flyget, och att vi missar dagens släktsammankomst och påskmiddag, så kunde saker och ting inte vara bättre. Det är klart synd om vårt lilla pyre men visst är det inte bara jag som tycker att det ändå är lite mysigt med en liten som ligger tätt, tätt, gosar, håller handen, kramas och somnar i ens famn?

Tjejer på kryckor

Minns ni mitt inlägg om kryckor? C och jag gjorde Paris gator med en stukad fot för några veckor sedan. Tänkte bara kolla vad folk söker på för att komma till min blogg i dagsläget. Se rubriken. Hjälp?

Sol i Sola, förstås.

Norge visar sig från sin bästa sida denna soliga långfredag. Vi njuter av att bli bortskämda med god mat och för mycket påskägg med finaste vännerna och Carla är i himmelriket. Lekplatser runt varje hörn och en före detta musiklärarinna att underhålla hela långa dagen. Påskhelgen börjar bra.