Friday, August 30, 2013

Det är tomt här för tillfället

Jag hinner inte riktigt. Låter det vara som det är ett tag men kommer tillbaka så småningom. Följ mig gärna på Instagram och/eller Twitter där jag heter emoyenne. Kram 

Tuesday, August 20, 2013

Bröllopsdag och vardagsliv



   
Jag har börjat jobba igen och bloggen fick aldrig den där pånyttfödelsen som jag kanske hade hoppats på i början av sommaren. För en gångs skull sitter jag på bussen och när det sker så där helt sporadiskt är det faktiskt ett mycket trevligt färdmedel. 

Vad som har hänt här? Tja, jag har varit gift med min make i tre år och det firades med restaurangbesök på malmösnackise n Dubbel Dubbel. Mycket glad för att de skyhöga förväntningarna tillfredsställdes med råge. Underbart ställe, mysig atmosfär, trevlig personal och gudomligt god mat. Dessutom hur kompatibelt som helst för snart tvååring. Carla slafsade glatt i sig dumplings och utforskade det här med att äta med matpinnar. Har ni vägarna förbi så sväng inom Simrishamnsgatan vid Möllevångstorget. 

Förutom vårt egna initiativ hade vi den stora glädjen av att få njuta av våra grymma vänners påhitt, en låda som spikades igen på bröllopsfesten för tre år sedan innehöll en utmärkt Amarone och hälsningar från samtliga gäster med gissningar om var i livet maken och jag skulle befinna oss. Bara en hade gissat på skilsmässa, det får man väl vara nöjd med? 

Nä, nu ska jag plocka upp Min kamp och njuta av en stunds läsning innan jag landar på en hektiskt arbetsdag till. Tills vi möts igen. 

Sunday, August 4, 2013

Med hans axel mot din kind

Och så sommarens vackraste bröllop.














Saturday, August 3, 2013

Och någon slags vilja att minnas de där så vitt åtskilda liv som båda är mina

Jag har – återigen – funderat på att lägga ner bloggen helt och hållet, men så påminner jag mig själv om varför jag gör detta. Mitt sätt att minnas, fundera och samla livet på och det är gott så. Augusti, likt december är för mig ett avslut och en ny början och som alltid, för mig som fortfarande lever åren i terminer, är augusti de sista långa sommardagarna och utrymme att i tanken långsamt börja ta mig tillbaka mot vardagen och släppa det andra liv som ett långt sommarlov bär med sig.

Att ha sommarledighet i nästan åtta veckor är speciellt. Man hinner andas, påbörja ett liv så olikt från det som pågår resterande del av året. Förändra rutiner. Det är också en sommar som för så många andra naturligtvis. Tid att läsa böcker, bruna ben och mjuka sandaler. Sand i lakanen. Långa cykelturer i kvällsbrisen. Mat på uteserveringar och i skuggan i parken. Vänners stugor och lyxen att ta sig till en annan verklighet i ett annat land. Det är obegränsade tillfällen att kramas, leka, busa och läsa sagor med en liten som börjar bli stor. Det är öppna fönster och sommarkonserter som letar sig in i vår lägenhet i skymningen. Det är fester som varar tills dess fågelsång hörs och solen går upp efter att nyss ha gått ner. Det är att ta tåget, båten, bilen, bussen, flyget någonannanstans. Det är det liv jag ibland önskar att jag kunde ha jämt.







Så kommer augusti och jag väcks ur min dvala. Jag börjar långsamt vänja mig vid tanken på det andra livet och vad det innebär. Det skrämmer mig fortfarande. Jag vill vända mig från tanken, dra det svala lakanet om min brunbrända kropp och somna om, men jag vet att jag kommer att vara redo. Snart.

Monday, July 8, 2013

Mellanlandar

Vi är hemma en stund igen. Det mesta verkar ha klarat sig fint i lägenheten om man inte räknar med disken i maskinen som möglat. Körde helt sonika igång den nu och hoppas på det bästa.

Vi har haft det ljuvligt, uppblandat med sjukt intensivt, utmattande och emellanåt outhärdligt men vad vänta när man åker på semester med 1,5-åring som inte behärskar konsten att ta det lugnt eller ens sitta still i tre sekunder. Trots detta har det varit stundtals magiskt. Maken fastnade lite på vägen och mötte upp i Sorrento för en vecka sedan och tiden sedan dess har gått så orimligt snabbt som semestveckor alltid gör. 

Efter dagens 14 timmar på resande fot är vi nu hemma i soffan och här ska vi pusta ut ett par dagar innan åtminstone jag åker vidare. Det är härligt med sommar och att vara på väg. Och jag förstår än en gång mitt beslut att bo i lägenhet i stan. Vi är ju ändå aldrig hemma på sommaren. Helt perfekt alltså. 

Thursday, July 4, 2013

Pioggia

Jag och Carla är självklart uppe med tuppen även på semestern men faktum är att la bambina amata faktiskt sov till tjugo i sju och det var mycket välkommet efter en tuff dag igår. I 30-gradig värme gjorde vi Pompei hela förmiddagen så på eftermiddagen fick vi utmattat slappa i poolen. Slappandet blev dock inte långvarigt eftersom vi hade bestämt oss för att traska ner i Marina Grande och äta middag på kvällen. Men vilken middag sen. Är ni i Sorrento måste ni besöka den anspråkslösa trattorian Da Emilia vars specialitet naturligtvis är fisk och skaldjur. Jag äter ju själv inte fisk men väljer att äta musslor ibland eftersom till och med odlade musslor faktiskt gynnar havets mångfald.  I vilket fall. Spaghetti alle vongolen var att dö för. 

Rubriken då? Jo, om man vaknar före klockan 10 i Italien får man roa sina barn hemma. Lekplatserna här är nämligen bara öppna mellan klockan 10 och 12 på förmiddagen och mellan klockan 18 och 21 på kvällen. Hur märkligt? Idag öste dessutom regnet ner och vi fick stanna inne i lobbyn och dricka välling och jag passade på att blogga lite. Mysigt det med.  

Thursday, June 27, 2013

Bygga bo

Jag brukar ofta och gärna prata om hur fantastiskt det är att bo i stan och hur jag aldrig i livet skulle kunna tänka mig att flytta till hus i utkanten av en stad, i ett litet samhälle eller på landet. Inte bara för att ett husköp för oss skulle vara rena skämtet. Vi är nog hyfsat händiga båda två och Erik tycker att det är kul att pula med det ena och det andra och ha små projekt men vi är verkligen inga husmänniskor. Vi gillar inte trädgårdsarbete, har inga högtflygande renoveringsplaner och drömmer inte om att umgås med våra grannar som kanske har barn i samma ålder som våra.

Inte heller är jag intresserad av ett sommarhus som ska skötas, renoveras och som kostar pengar. När det är semester, helg eller högtid vill jag vara fri som fågeln, åka till Paris ena gången och ta en skidtur andra gången. Jag vill inte vara bunden till att åka till samma ställe varje ledig stund. 

Ofta när jag pratar med vänner som längtar efter hus och landsbygd funderar jag på varför det inte lockar mig. Jag tilltalas ju liksom dem av tanken på daggvått gräs mot bara fötter, ljumna sommarkvällar och barn som leker med pinnar och klättrar i träd, men det saknas mig inte. Häromdagen kom jag på varför. Det är för att vi ju har den ultimata megabästa lösningen på palla-ha-ett-hus-problemet. Vi har nämligen hus, men bara precis när vi känner för det. På helgerna, om det är fint väder traskar vi hem till min mamma som bor i ett finfint hus mitt i stan med en stor trädgård och dessutom lekstuga, sandlåda och pool. Där finns massor av leksaker och dessutom världens bästa mormor och morfar till Carla. Schyst häng och kvalitetstid med familjen. På somrarna sen bär det av till Eriks mammas hus, som faktiskt är vårt "sommarhus". Svärmor är ute och seglar nästan hela somrarna så vi har huset för oss själva hur mycket vi vill. Carla kan springa omkring i trädgården, bada i sin uppblåsbara pool, kratta och sparka boll. Vi kan dricka kaffe på altanen, sola solstol, hänga tvätt på torkvinda och klippa gräsmatta. Vi skördar nypotatis och plockar hallon som blir till sylt. Vi sitter ute på kvällarna och lyssnar på tystnaden och går ner till stranden och tar ett dopp när det blir varmt. 

Jag njuter förstås av allt det här men har nog inte riktigt insett hur lyckligt lottade vi är och vilken lyx det är att inte behöva längta efter ett hus. Vi har ju det där huset, när vi vill, utan att lägga ner alltför mycket möda och utan att det kostar oss ett smack. 

Nej, ett hus är inte vår grej, ej heller en sommarstuga. Jag vill gå på teater och bio, träffa vänner i tid och otid, ta en spontan öl efter jobbet och kunna springa ner på stan om jag glömt att köpa något. Jag gillar att gå till bageriet på lördagsmorgnarna och hämta en kaffe på väg till lekplatsen. Jag vill kunna ringa mina vänner och fråga om vi ska grilla eller gå ut och äta utan att ha planerat långt i förväg. Livet i stan passar mig som handen i handsken, men det är rackarns fint att ha det där huset när andan faller på och staden blir för het, avgastyngd och inkapslad. Då är det fint att ha husägande människor omkring sig som tycker om besök. 

Tuesday, June 25, 2013

Sömnskulden

Jisses, vad min sömnskuld måste varit stor. Sedan gästerna lämnade oss har vi gått och lagt oss nio på kvällen, strax efter pyret, trots att intentionen varit att hälla upp vars ett glas rosé och ge Boardwalk Empire en chans. Nåja, de här dagarna ska ju vara just återhämtningsdagar och därför bestämde jag mig för att efter lunch och långpromenad krypa upp på madrassen som vi har liggande på vardagsrumsgolvet (maximal mysfaktor) och snusa middag tillsammans med pyret. Sova kan vara något av det bästa som finns så varför gör jag det så sällan i vanliga fall?

Nu är vi här igen, det är kväll och jag har satt mig ner efter middagsdisken. Inne från sovrummet hör jag bokläsning och en ytterst gosig liten tjej som babblar in i det sista. Jag ska lyssna klart på en dokumentär och sedan krypa upp med ett glas vin (det som inte dracks igår) och ta itu med den första sommarboken. Vi får se hur länge jag orkar idag och blir det ett par timmar till får man vara nöjd.

Vem har tid att sova?

Sunday, June 23, 2013

Ode till sommarlovet

Så har jag då landat, efter den, för alla lärare, mest stressiga perioden på året, i mitt sommarlov. Jag tycker om att kalla det sommarlov även om det så klart egentligen är semester. Sommarlov låter så mycket mer oändligt, så fyllt av möjligheter, så sanslöst lovande. 

Idag lämnade de sista gästerna skeppet och kvar är vår lilla familj. Den minsta har fått feber och en rejäl förkylning och jag är livrädd fast jag vet att feber inte är någon fara men de där kramperna satte sina spår och vi är bra mycket längre från ett sjukhus än vad vi vanligtvis är. Men jag antar att även den stressen kommer att blekna i solen så småningom. 

Denna vecka stannar vi här, sen vänder vi inom stan, Erik far vidare till Barcelona och redan på måndag packar vi än en gång om väskorna för att återse vårt älskade Italien. 

Jag har varit på fler ställen i Italien än i något annat land men aldrig i Sorrento. Jag vet ju att även det kommer att vara lika gelatounderbart, pastastiskt och vinljuvligt som Italien alltid är och jag ser fram emot att få se Carla njuta av det bästa hon vet, vatten, pasta och släkten. 

Idag känner jag i alla fall sommarlovet värma minavinterbleka ben och känslan av att det är okej att göra ingenting infinner sig mer och mer. Mitt sommarlov. M

Saturday, June 22, 2013

Midsommar

Fick ett mail av min fina Murray som saknade bloggen och kände att ja, jag kanske ska göra ett ryck och försöka återuppta bloggandet nu när sommaren är här, jag är ledig och lugnet åter finns i mitt liv. Det har varit en hektisk sista månad i skolan och allt annat har fått pausa. Nu är vi här, i sommarhuset, omgivna av vänner och låter kärlek, hav och sol omsluta oss.







Wednesday, May 29, 2013

Hälsan

Klockan 07.40 står jag och väntar utanför  vår företagshälsa i någon liten håla utanför den lilla håla där jag jobbar. De öppnar tydligen 08.00. Jag är i god tid, har tid klockan åtta, men tänkte att jag skulle komma tidigare för att fylla i den där hälsoprofilen man skulle fylla i innan man gick hit. Den redan ifyllda är förstås kvar på jobbet. Ironin i att intervjuas om den psykosociala arbetsmiljön i betygstider. 

Detta år lämnar jag ifrån mig mina fina nior dessutom och ska samtidigt ladda för att träffa mina kommande sjuor. Jag går runt på pur arbetsglädje och det är en gåta hur jag fortfarande kan älska mitt jobb så mycket trots att det gungar ordentligt i skolvärlden i allmänhet och på min arbetsplats i synnerhet just nu. Vi får se vad hälsoexperterna hittar för förklaring. 

Monday, May 27, 2013

Det ofattbara

Ni har förstås hört om mannen som nyligen glömde sitt barn i bilen. Helvetet på jorden. Förra veckan dog ett litet barn till. En tragisk olycka som lämnade två föräldrar och en storasyster bakom sig i samma ofattbara misär. Och sen en chock till, några dagar efter att vi satt och pratade om hur skört livet är, ännu en bekant som förlorar vänner. Barn som förlorar föräldar.

Man undrar hur någon överlever. Hur man överlever sitt barn. Hur barnen i sin tur klarar sig utan den största tryggheten i sin värld. Men på något sätt gör ju människor just det. Och på något sätt måste vi i detta stundtals infernaliska liv minnas det sköra och våga leva, trots att det känns tungt, trots att det är omöjligt att för alltid bli förskonad från det allra jävligaste. 

I allt detta talas det om skuld. Nog handlar det om att skjuta det ifrån sig? När något så fruktansvärt kommer för nära vill vi skapa distans. Men misären är nog i sig och vi måste åta bli att skuldbelägga. I somliga länder är döden för små barn en självklarhet. Det var det även här en gång. Nu är det något ofattbart, och det händer av andra orsaker, olyckor, glömska, stress. Vi är inte förskonade och vi bär alla på skulden. Den som är fri från skuld kan kasta första stenen. 

Sunday, May 26, 2013

Skräckisar

Lite då och då, oftast på söndagar kommer två av våra bästa vänner över till oss. Vi kokar en stor kanna kaffe, plockar fram något sött och kryper upp i soffan för en skräckis. Ingen av oss orkar riktigt med det egentligen. R tittar mer på sin mobil än på filmen, M pratar oavbrutet om hur läskigt det är och jag målar naglar, plockar med blommorna eller kollar instagram. Den enda som verkligen  tittar är Erik. Men på något vis tar vi oss igenom filmerna och njutningen ligger väl mer i att prata, fika och förfäras över det läskiga mer än filmen i sig. Skräckissöndag helt enkelt. 

Tuesday, May 21, 2013

Fölsegrisen

Imorgon ska jag skriva om det jag tänkt på den senaste veckan men idag vill jag skriva om något fint. Min man fyller år och vi har sjungit och kommit med frukost på sängen. 

Jag och fem grabbar såg Star Trek och det var underhållning och avslappning och en bra film som man kan välja att bara svälja eller analysera ur ett genusperspektiv och idag valde jag det förstnämnda. 

Vi åt burgare på Casual som serverar bönor på ett gott sätt och milkshake i 60-talsmiljö passar mig utmärkt. Pyret hade barnvakt och jag bakade cake pops för för första gången. Det var en bra födelsedag, sa Erik och jag höll med. 


Monday, May 13, 2013

Bloggstrul

Jag är inte lika dålig på att uppdatera sim man kan tro men min blogger-app strular sim bara den och flera av mina inlägg bara försvinner. När jag sedan upptäcker det dagar senare känns inlägget ofta för gammalt. Nu struntade jag faktiskt i det ändå och publicerade fredagens inlägg idag. Därav knasigt tempus. Klart slut. 

Monday, May 6, 2013

Tillbaka i verkligheten eller organiserad galenskap

Alltid denna tomhet efter Springsteen-euforin. Detta år hade vi fixat biljetter till båda spelningarna i Sverige och var sjukt nöjda med det. Tills dess det visade sig att han skulle komma en tredje gång. Hur kan man ständigt missa liksom.

 Som tur är hade vi varit förutsägande nog att åtminstone fixa biljetter till denna tisdagens konsert i Köpenhamn. Eftersom mamma fyllde år ett par dagar före passade vi på att överraska henne med en biljett och det var en glad skara Springsteen-fans som satte sig på tåget efter jobbet i tisdags. 

Naturligtvis blev platserna inte lika bra som de vi hade i Stockholm men jäklar vilken konsert! Trots att han körde en repris från första spelningen på Friends, hela Born to run-plattan, var det, som alltid med Bruce, en helt annan konsert än de två vi tidigare sett under turnén. Varje konsert är en överraskning och denna gång fick jag höra både Loose ends och min favorit Brilliant Disguise, som faktiskt spelades på vårt bröllop (ja jag vet att texten inte passar för bröllop men det var mer en hyllning från mina vänner). Jag är nöjd med de tre spelningarna. Folk tycker att vi är galna som går på tre konserter samma turné. Jag och syrran tycker att vi är galet dumma som inte går på alla. Vem bestämmer egentligen vad galenskap är? 






Sköna maj

Det är en himla massa helgdagar nu och det stör ju onekligen arbetet och det där men det är rackarns fint att få tillbringa hela dagen med den här tjejen. Förra veckan var vi på smådjurssafari, lekte i sandlådan och åt pannkakor med sylt och grädde och så blev det spontan grillfest med grannarna. Vi har ju den oerhörda turen att ha väldigt många av våra nära vänner i samma kvarter eller kvarteret bredvid. Det är bra mycket enklare att vara spontan då.

Igår tillbringades dagen på loppis och jag sålde faktiskt mer än vad jag köpte den här gången. På kvällen firade vi mammas födelsedag och hela kusinskaran härjade runt i trädgården, drack saft, spelade fotboll och lekte sig svettiga.

Idag blev det grodjakt i rekreationsområdet Skrylle. Uppmärksamma läsare kanske noterar namnet och ja, det var där Skryllet fick sitt smeknamn eller arbetsnamn om man så vill. Vad kan man säga, ledighet rules.